It's like ten thousand spoons when all you need is a knife

Igår förmiddag bestämde jag mig för att ta en promenad vid Ramapo reservation, och passade därför på att ta med mig cameran. Efter en promenad i den fridfulla skogen och lagom till lunchtid gick jag mot bilen för att åka hem och laga en supergod lunch, ta en dusch och sedan möta den ny au pairen. Dock gick det inte riktigt som planerat.

Väl ståendes vid bilen råkade jag låsa in nycklarna i bagaget, och samtidigt som jag kom på det och skulle öppna förardörren låstes bilen mitt framför ögonen på mig. Så där står jag mitt ute i ingenstanns, utan bilnycklar. Plingade då emma och vi åkte och hämtade alla bilnycklar vi kunde hitta hemma och körde sedan tillbaka till bilen för att se om någon av dem passade, vilket dessvärre ingen utav dem gjorde. Ringde då Ed på jobbet och berättade mitt klantiga misstag. Inga sura miner där inte, för skrattades förklarade han att han hade reservnyckeln på sin knippa, på 5th ave i NY! Men tydligen skulle det finnas ännu en extranyckel på hans kontor hemma, så det var bara att ta bilen hem igen och lensa kontoret. Efter att ha vänt upp och ner på allt ett antal gånger kunde jag konstatera att där inte fanns någon extranyckel. Så det blev då att ringa ett samtal till företaget som låser upp bilar, och tack vare Emelie lyckas ta sig ut till Ramapo igen och vänta. I samma veva håller min mobil på att dö, vilket gör allt ännu värre. Men denna historien har ett lyckligt slut för mycket riktigt så kom en gubbe och låste upp bilen och jag kunde strax därefter köra hem igen. Min plan om att en god lunch och vara nyduschad och fräsch när jag välkomnar den nya au pairen gick dock i krash, eftesom hon och Diane var hemma före jag hann hem.

Anyway, sitter nu här i gästrummet (numera mitt rum i en vecka framöver). Känns konsitgt att någon annan har "mitt" rum, känns ju som att jag precis kom till Usa?! Hon verkar dock supersnäll och trevlig och hon kommer med all säkerhet passa bra in i familjen. Har dock svårt att släppa tanken att hon numera framöver kommer sova i "min" säng, köra "min" bil och ta hand om "mina" barn. Antar att det är först nu jag inser att jag faktiskt ska åka hem snart och hennes ankomst blev som en bekräftelse att mitt år här snart är slut...






Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Vilken upplevelse, samtidigt vilken otur just den dagen du skulle ta på stora charmet.

Tror att du lyckades ändå pga. att du är den du är.

Förstår att det är tufft just nu allt blir så klart du ska hem och hon ska ta över, thats is the life det är du som gjort ditt val pussi.

Kommentera här: